Lotta Olsson tipsar
Relationsromaner. Ibland är de nästan bara relationer, men oftast får miljö och historisk bakgrund spegla relationerna mellan människorna.
Det finns så många sätt att berätta om relationer. Ibland som kammarspel, där omgivningen knappast nämns och allt fokus ligger på huvudpersonerna. Men oftast är det precis tvärtom: framför allt miljön utnyttjas som ett sätt att uttrycka huvudpersonernas känslor, eller är skälet till det de gör.
Emma Stonex ”Fyrvaktarna” är ett suggestivt drama som kontrasterar den avskalade, instängda miljön i fyren mot fastlandets gränslösa rymd. Inne i fyren rör sig tre män runt varandra som djur i en bur, och det är länge oklart om de är vänner eller fiender. Pauline Riccius ”Tvillingsystrarna” är även den en intensiv berättelse om närhet, avstånd och utanförskap, som rör sig från den ordlösa förståelsen mellan två systrar till avståndet mellan dem och omvärlden. Vilket land ligger längst ifrån dem: Sverige eller Thailand?
I Denise Rudbergs ”Er tredje man” är andra världskriget den komplexa, hotfulla fonden vars händelser styr tre kvinnor, men också ger dem andra möjligheter än de vanliga i en omvälvande tid. Kriget förhöjer den oroliga nu-känslan vi alla alltid lever med, när tillvaron står och väger.
Brittiska romantiska berättelser har på senare år ofta beskrivit landsbygden som ett slags Arkadien, där ledsna kvinnor som blivit besvikna på storstaden kan hitta genuin lycka, lugn och ro och klart vatten. Nu hittar jag Skottland i allt fler böcker: där finns snälla män, till skillnad från de lömska intrigmakarna i London. Det blir en kliché, men som alla klichéer uttrycker den en stark underliggande känsla.
Och så finns, som vanligt, Stephen King som alltid rör sig i det övernaturligas sfär när han i ”Senare” berättar om Jamie Conklins förmåga att prata med döda. Men Stephen King använder sina övernaturliga inslag precis som om det vore miljö eller historiska händelser: som en förstärkning, ett sätt att understryka temat. Emma Stonex väver på samma sätt in övernaturliga element i ”Fyrvaktarna”.
Det finns en inbyggd resa i många romaner, ett sätt att fjärma sig från samtiden och verkligheten, bara för att se sig själv tydligare någon annanstans.
Lotta Olsson
lotta.olsson@dn.se